12 januari

Så glad för min älsklings skull! Nu hoppas vi att det löser sig med boende och allt bara, vore tråkigt att behöva säga nej när det väl blev ett bra besked!


Iaf så är jag skitnervös inför måndag, dagarna börja närma sig. som jag väntat på denna så kallade "akuttid" och nu har snart de där 5 veckorna gått. Jag vill ju opereras och hoppas på att bli bättre efter det, men är samtidigt så rädd för att behöva börja om igen. Har ju ändå kommit en bit och har ingen lust att känna som jag gjorde för några månader sen. Sedan är det ju det där med att opereras över huvud taget:( Gillar det inte och tanken får mig att få ångest. Tänker tillbaka till turkiet och blir bara ledsen. Jag lovade mig själv att inte opereras vaken fler gånger (tänk att jag låg 3 timmar vaken sist) och denna gången ska jag oxå vara vaken. Jätterädd! Inget jag ser framemot och mitt ärr kommer bli värre! är ju långt nu och de ska gå in i samma ärr så det kommer bli bredare istället för ett bredvid. Inget av dem är något alternativ men antar att de gör det som är bäst


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0