Maddie

Idag firar vi 5 år. Tänk att vi varit tillsammans i 5 år. Känns helt underbart och rätt. Tänk att man kan hitta den rätta på första försöket. Tänk att man kan ha den där pirrande kännslan i magen än. Jag är så lycklig med dig. Vet inte vart jag hade varit utan dig. Tack för att du alltid är där för mig och stöttar mig. Jag är så lycklig!
Jag älskar dig över allt annat!



Vi firade oss i onsdags, enda dagen jag slutade i hyffsad tid.
Var ute och åt på restaurang och sedan avslutade vi kvällen hemma med ostbricka.

Nu väntas en hel veckas jobb! Det blir en tuff vecka i julhandlen, vi ska vara 3 hela tiden så det blir skönt! Har öppet till 19 varje dag så man kommer nog inte orka så mycket mer än att jobba, ut med hunden och sen slänga sig framför tvn.

Jag väntar fortfarande på operation och jag blir bara mer och mer nervös för varje dag som går. Vill inte vara med om en opertaion igen. Det var hemsk förra gången. Låg vaken hela operationen för de i turkiet tyckte typ jag var underviktig (vilket jag inte är!) Antagligen så hade vi väl inte fått åka hem på beräknad tid om jag blev nedsövd. Iaf så var det hemsk att ligga där i 3 timmar och de drog och hammrade och borrade i mig:( Hoppas på att bli bättre när spikarna opereras bort. Vill inget heller än att få bli någorlunda okej i min arm igen!

Igår hade vi julgodisbak med familjen. Blev 4 olika sorter, får se om jag hinner göra något hemma nu i veckan. Tror dock inte tiden finns eftersom vi har öppet i butiken till 19 hela veckan så orkar man inte mycket mer än att komma hem och sedan lägga sig.

Iaf så hade jag med mig saker till snickerkakor och saffranskola med kokos. Vet inte vad det blir för fel när jag försöker mig på att göra kola och knäck! Det blir aldrig bra, kulprovet fungerar inte. Ändå kokade det i över 2 timmar. Suck! Det gick ju alltid så bra i skolan liksom. Något tips?! Men snickerskakorna blev goda som vanligt.



Vi passade även på att klä granen, brukar göra det den 23 dec men varken jag eller bror är är där då. Sen la jag alla mina julklappar undergraner, undra hur resten ska få plats sen.



 

Imån är dagen som jag väntat på länge. Inget roligt men något som jag måste göra. Ska nämligen till orotopeden, först ska jag röntgas och sedan på kontroll. Förmodligen kommer de säga att jag ska dit igen för operation för att ta ut spikarna. Eftersom de syns så tydligt och de redan är påväg ut. Förmodligen är väl det ännu längre väntan på operation tyvär. Man vill ju få det gjort om det nu blir så.

 Jag är sjukt nervös men jag hoppas på det bästa!
Håll era tummar för min skull! Vill så gärna ha min arm tillbaka.